Driva iväg bland vågorna

"Och inga fler strandloppor på Teneriffa", fnittrar Tingeling och syftar på strandnätterna tillsammans med Resaren.
"Jag lovar", fnissar jag tillbaka.
Resaren är tvungen att åka och jobba på ett annat hotell i Spanien, så löftet blir enkelt att hålla. Men det gör inte så mycket att Resaren inte är där. Jag har ändå en fullspäckad vecka tillsammans med Törnrosa. Att försöka trycka in honom i schemat hade krävts en hel del planering.
Jag bestämmer mig för att det är en perfekt dag för surfing så vi letar upp ett surf camp. Tanken var att vi skulle surfa i en grupp, men dom som skulle vara med oss ändrade dag i sista sekund. Och Törnrosa tröttnade ganska så snabbt på surfingen. Så då var det bara jag och surfinstruktören kvar bland vågorna.
Han säger att jag är en naturbegåvning och att vi ska ta sista vågen tillsammans. Men den kommer med sån hög kraft att jag ramlar rakt in i famnen på honom. Han bara ler och säger något på spanska som jag bara förstår hälften av. Sedan säger han att vi ska ta en ny våg - han vägrar låta mig gå upp ur vattnet och ha misslyckas med sista vågen för dagen.
"We're going to be here all night then", fnissar jag till honom.
Han ser inte ut att ha någonting emot det. Och då kommer vågen och jag tar den helt perfekt.
"You do well under pressure, girl!", ropar han till mig och ler.
Han med dom fina ögonen skriver till mig under hela min resa. Han frågar hur jag har det och säger att han vill träffa mig igen så fort jag kommer hem. Det är först då jag förstår att han har fattat tycke för mig. Kanske är han rädd för att jag ska driva iväg med surfinstruktören under den där veckan på Teneriffa. Och någonstans mellan vågorna - gör jag just det.

Är man nekrofil?

"...och så stod han där och pratade som att det var en självklarhet att vi bara låg med varandra för skojs skull", säger Snövit. "Så jag sträckte fram handen, tackade för tiden och gick. Bara för skojs skull".
"Är man nekrofil om dom snubbar man överväger att ligga med alltid visar sig vara döda på insidan?", frågar jag.
"Vem är han?! Jag ska döda honom!", säger Askungen irriterat till mig.
"I'll bail you outta jail!", fnissar jag.

Fuck the pain away, cutie?

"Det är en sådan typisk grej med one night stand-killarna. Dom är egocentriska och blir därför aldrig bra i sängen", säger Askungen. "Dom tänker endast på sin egen njutning. Man känner av dom redan på kyssen."
Lufsen och jag springer på varandra på en fest. Han drar mig tätt intill sig och börjar skamlöst hångla upp mig. Helvete, det är en dålig kyss, skriker jag inombords. Hur är det möjligt? Vi klickar ju.
"Det väcktes en massa känslor", skriver han några dagar efteråt. "Det var inte planerat, ibland händer bara saker. Vill du ses i helgen?"
Hela mitt förnuft skriker nej. Nej, han är inte mogen nog. Nej, han bryr sig inte om dig. Nej, han kommer rubba din existens. Men jag svarar ändå ja. För att jag klickar med honom. För att jag trivs i hans sällskap. För jag trivdes i hans famn under den där festen.
Han kommer hem till mig den där helgen. Det skriker Wild card om Lufsen. Det har det alltid gjort. Jag beslutar mig för att testa honom - just för att han är ett Wild card. Tycker han verkligen om mig så kommer han klara det med bravur:
"Det kommer inte hända något mer än det här ikväll", säger jag.
"Jag hade inte räknat med det heller", svarar han. Men det hade Lufsen. Klart som fan han hade. Han försöker. Såklart. Jag känner hur jag stänger ner direkt. Han går per automatik. Det är som en inspelad video. Inga överraskningar. Ingen spänning. Inget lekfullt. Han har bara sig själv i åtanke. Jag vill ha den här kasta-ner-på-sängen-och-slita-av-kläderna-känslan.
"Detta kommer nog inte funka", säger han till slut.
No shit Sherlock, tänker jag. Jag uppfattar inte vad jag gör förrän jag redan startat det. Jag intar min vanliga flyktplan:
"Men känner du att det inte funkar, så kanske det är bäst att vi lägger ner det? Du verkar ju inte vilja att detta ska bli något. Tänk över det.", hör jag mig själv säga. Ni vet, den här vanliga taktiken jag kör på när jag vill att killen ska ta det största ansvaret för idén att vi avslutas. Jag övertalar utan det ska märkas. Så jag slipper städa upp röran. Det är enklast så. Det är för mycket jobb med Lufsen. Han är komplicerad.
Lufsen säger att han bryr sig om mig. Men han är precis så som jag trodde. Han är som Kaosmassakern. Det är dessa män som blir som pojkar om nätterna. Pojkar som vill spela spel. Dom skickar sms där det står: Fuck the pain away, cutie?

Han med dom fina ögonen

Vi smsar om Ben & Jerry's och bråkar om vilken smak som egentligen vinner. Han nämner någon smak jag knappt hört talas om och jag säger att cookie dough är vinnaren.
"Han vill bjuda ut mig på kaffe", säger jag till Snövit och visar en bild.
"Han ser ju trevlig ut", säger hon.
"Nej! Du kan inte säga så! Det är ungefär samma sak som att säga att en bebis är söt. Det säger man bara om bebisen är ful. Man säger bara att en kille ser trevlig ut om man inte har något snällt att säga"
"Jag menar inte det alls så!"
"Okej, låtsas om du aldrig sett bilden så iscensätter vi det igen", säger jag och visar bilden en gång till för Snövit samtidigt som jag säger: "Han vill bjuda ut mig på kaffe."
"Men åh, han är ju snygg!", säger hon upprymt.
Jag och han med dom fina ögonen möts upp på ett fik. Han frågar vad jag vill ha och betalar för mig. En bra början tänker jag. Det uppskattas. Sedan har vi en intensiv diskussion om träning, mattor och Ben & Jerry's. Samma humor konstaterar jag. Detta kan nog bli bra.
"Ska försöka dra inom gymmet ikväll också", säger han.
"Hur orkar du?", utbrister jag.
"Hade du något annat i åtanke för kvällen? Du inte råkar ha lite Ben & Jerry's hemma i din frys för då kan jag ju följa med", säger han självsäkert.
Jag säger att han är snabb i käften och han säger att jag är snygg. En konstig början. Men det är i alla fall en början.

Fucking in an elevator

Redaktören har vägarna förbi min stad så vi möts upp på ett café.
"Kanske kan jag också få bjuda dig på middag ikväll?", frågar han samtidigt om han tar upp plånboken för att betala.
Det är inte bara min blogg han är intresserad av alltså, tänker jag.
"Att blanda arbete med känslor kommer bara leda till problem".
"Jag förstår", säger han. "Tänk över allt vi har pratat om idag och hör av dig. Det är ett riktigt bra helgjobb för någon med din talang."
På vägen hem ringer Resaren mig:
"They say I’m up and coming like I'm fucking in an elevator!", fnissar jag. Okej, jag vet att jag skriver alla våra engelska konversationer på svenska. Men ni måste hålla med om att den där meningen inte hade låtit ens hälften så cool på svenska!

Det vuxna bemötandet

"Kaosmassakern förklarade sin kärlek för mig här om dagen", viskar jag. Det är som väggarna kräver det.
"Oj, vad jobbigt! Hur kommer det bli mellan er nu?", frågar Tingeling.
"Jag tar det vuxna bemötandet."
"Och vad är det?", frågar hon. "Diskutera det?"
 "Va? Nej! Jag låtsas som ingenting har hänt"

Inte ett one night stand, men...kanske

Den där söndagen ringer jag till Tingeling.
"Okej, du måste hjälpa mig! Jag behöver en klänning till festen!", ropar jag.
"Vad vill du att den ska säga? Jag har en massa hemma som du kan få kolla på!", frågar hon.
"Inte ett one night stand, men...kanske.", fnissar jag.

Etiketter

Idag är det 6 år sedan jag och Törnrosa satt på en restaurang och klagade:
"Jag vill lämna den här hålan! Det händer verkligen aldrig något här!"
Jag funderar på vad som skulle hänt om jag inte hade tittat ut över rummet och sett Kaosmassakern för första gången, i samma stund som jag uttalade dom orden. Om jag aldrig hade vilat blicken på honom och om han aldrig hade trasslat in sin blick i min.
Jag undrar även vad som skulle hänt om han inte hade valt att springa efter mig när jag gick ut därifrån, och vad som hade hänt om jag aldrig gav honom mitt nummer.
Man kan bli lite galen av att tänka på sådant.
"Det var flera år sedan vi gav det ett försök. Vad tycker du? Ska vi försöka igen?", frågar han mig.
Etiketter. Sådant vi människor använder för att definiera relationer. Någon slags stämpel för att andra ska veta var man står. Men egentligen är etiketterna är bara en liten del av sanningen.
"Vi är precis som den där vinfläcken på soffan, Kaosmassakern. Vi kan försöka fixa den, men det kommer aldrig någonsin kunna bli helt bra.", säger jag.
Hans blick blir tom.
Och där, på några sekunder, ändrade jag Kaosmassakerns etikett från 'singel och sökande' till 'singel och hjärtekrossad'.

Är det bra att ligga med sina tankefällor?

Tankefällor. Jag fastnar jämt i dem. Man kan, konstigt nog, gå i terapi för detta.
Jag har en slags tankefälla som ser ut ungefär så här; lång, normalbyggd, tatueringar, sängkammarblick och rufsigt hår. Han äger en gitarr och pratar så där nonchalant som bara en rockstjärna kan.
Jag dras till dessa varelser. Stan kryllar av dom nu, och dom är dessutom solbrända.
Jag undrar om det är bra, ur en ren terapeutisk synvinkel, att ligga med sina tankefällor.
Vad går ni själva och deglar över?

Dom som säger vi hörs senare

Vi pratar om dom som säger vi hörs senare, och sedan aldrig hör av sig. Dom som lämnar stora hål i våra hjärtan. Väljer ett avslut och bjuder inte in oss till beslutet.
"Det var han som hade issues! Inte du!", säger jag till Askungen.
"Ja, han hade väl det...", svarar hon och sträcker på sig.
"Glöm honom. Det finns någon annan i ditt liv nu."
Sedan springer hon ner för att möta upp han som ville byta ut krogen mot ett fik, och ölen mot kaffe.
Vissa dagar gnäller man, andra dagar agerar man, men idag omfamnar vi problemen. Sparkar ångesten i magen med högerbenet, då vi har mycket bättre balans på vänsterbenet.