Fuck the pain away, cutie?

"Det är en sådan typisk grej med one night stand-killarna. Dom är egocentriska och blir därför aldrig bra i sängen", säger Askungen. "Dom tänker endast på sin egen njutning. Man känner av dom redan på kyssen."
Lufsen och jag springer på varandra på en fest. Han drar mig tätt intill sig och börjar skamlöst hångla upp mig. Helvete, det är en dålig kyss, skriker jag inombords. Hur är det möjligt? Vi klickar ju.
"Det väcktes en massa känslor", skriver han några dagar efteråt. "Det var inte planerat, ibland händer bara saker. Vill du ses i helgen?"
Hela mitt förnuft skriker nej. Nej, han är inte mogen nog. Nej, han bryr sig inte om dig. Nej, han kommer rubba din existens. Men jag svarar ändå ja. För att jag klickar med honom. För att jag trivs i hans sällskap. För jag trivdes i hans famn under den där festen.
Han kommer hem till mig den där helgen. Det skriker Wild card om Lufsen. Det har det alltid gjort. Jag beslutar mig för att testa honom - just för att han är ett Wild card. Tycker han verkligen om mig så kommer han klara det med bravur:
"Det kommer inte hända något mer än det här ikväll", säger jag.
"Jag hade inte räknat med det heller", svarar han. Men det hade Lufsen. Klart som fan han hade. Han försöker. Såklart. Jag känner hur jag stänger ner direkt. Han går per automatik. Det är som en inspelad video. Inga överraskningar. Ingen spänning. Inget lekfullt. Han har bara sig själv i åtanke. Jag vill ha den här kasta-ner-på-sängen-och-slita-av-kläderna-känslan.
"Detta kommer nog inte funka", säger han till slut.
No shit Sherlock, tänker jag. Jag uppfattar inte vad jag gör förrän jag redan startat det. Jag intar min vanliga flyktplan:
"Men känner du att det inte funkar, så kanske det är bäst att vi lägger ner det? Du verkar ju inte vilja att detta ska bli något. Tänk över det.", hör jag mig själv säga. Ni vet, den här vanliga taktiken jag kör på när jag vill att killen ska ta det största ansvaret för idén att vi avslutas. Jag övertalar utan det ska märkas. Så jag slipper städa upp röran. Det är enklast så. Det är för mycket jobb med Lufsen. Han är komplicerad.
Lufsen säger att han bryr sig om mig. Men han är precis så som jag trodde. Han är som Kaosmassakern. Det är dessa män som blir som pojkar om nätterna. Pojkar som vill spela spel. Dom skickar sms där det står: Fuck the pain away, cutie?