Jag har en slags tankefälla som ser ut ungefär så här; lång, normalbyggd, tatueringar, sängkammarblick och rufsigt hår. Han äger en gitarr och pratar så där nonchalant som bara en rockstjärna kan.
Jag dras till dessa varelser. Stan kryllar av dom nu, och dom är dessutom solbrända.
Jag undrar om det är bra, ur en ren terapeutisk synvinkel, att ligga med sina tankefällor.
Vad går ni själva och deglar över?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar