"Jag vill lämna den här hålan! Det händer verkligen aldrig något här!"
Jag funderar på vad som skulle hänt om jag inte hade tittat ut över rummet och sett Kaosmassakern för första gången, i samma stund som jag uttalade dom orden. Om jag aldrig hade vilat blicken på honom och om han aldrig hade trasslat in sin blick i min.
Jag undrar även vad som skulle hänt om han inte hade valt att springa efter mig när jag gick ut därifrån, och vad som hade hänt om jag aldrig gav honom mitt nummer.
Man kan bli lite galen av att tänka på sådant.
"Det var flera år sedan vi gav det ett försök. Vad tycker du? Ska vi försöka igen?", frågar han mig.
Etiketter. Sådant vi människor använder för att definiera relationer. Någon slags stämpel för att andra ska veta var man står. Men egentligen är etiketterna är bara en liten del av sanningen.
"Vi är precis som den där vinfläcken på soffan, Kaosmassakern. Vi kan försöka fixa den, men det kommer aldrig någonsin kunna bli helt bra.", säger jag.
Hans blick blir tom.
Och där, på några sekunder, ändrade jag Kaosmassakerns etikett från 'singel och sökande' till 'singel och hjärtekrossad'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar