Förvandlas till sten

Vi har någon slags tyst överenskommelse, Stampe och jag. Så fort vi inte kan träffas och det är en bra film på tv så hänger vi på vars en sida av luren till filmens slut. Så även denna kväll.
Jag låtsas som den där lappen han gav mig för några dagar sedan aldrig har existerat. Det känns som Stampe gör likadant. I alla fall till en början.
"Jag gillar verkligen att umgås med dig", säger han.
"Vi har hunnit uppleva en hel del genom åren", fnissar jag.
"Visst har vi. Jag tror att jag har gått och blivit kä...."
"Vad tyckte du om filmen?", avbryter jag honom snabbt. Jag visste exakt vad det var han tänkte säga till mig. Men jag var tvungen att avbryta honom. Jag var rädd att jag skulle förvandlas till sten om han fick slutföra den där meningen.