Bitterhet är inte så klädsamt, eller hur?

Förut när jag känner mig sårad och avvisad blev jag bara elak. Sedan ändrades det en dag. Bara så där. Jag önskade till och med Lufsen lycka till med den nya tjejen han har börjat träffa. Jag hanterar alla situationer snyggt. Hela mitt liv är snyggt nu.
Inom mig formulerar jag ändå ett brev för att kunna hantera situationen:

Bitterhet är inte så klädsamt, eller hur?