Första gången jag mötte Resaren var när jag var utomlands. Han jobbade som tränare på hotellet där jag bodde. Det var emot reglerna att umgås med gästerna efter jobbtid. Vi hade haft ögonkontakt hela veckan men träffades på en bar först sista kvällen. Vi satt i korgsoffan tillsammans under stjärnorna och såg kväll bli till morgon.
"Men det är sant!" insisterar han.
"Säg det till mig igen imorgon när du är nykter, så tror jag dig", fnissar jag till honom. "Dessutom åker jag hem imorgon. Nästa resa blir Portugal. Algarvekusten."
"Hotellkedjan jag jobbar för finns längst den kusten.", säger han allvarligt samtidigt som han följer mig till hotellet. Han tar min hand. "Jag slutar denna anställningen om en månad. Jag ska försöka få mitt nästa jobb i Portugal. Jag vill träffa dig igen."
Några timmar senare, precis innan bussen ska gå mot flyget så får jag syn på honom i receptionen. Han ler snabbt. Sedan går han sin väg innan någon hinner märka något. Min mobil plingar. Det är han. "Jag tycker fortfarande om dig. Du bad mig säga det till dig idag igen".
När jag kom hem ringde han mig. Han sa att han hade en ny favoritlåt: James Bay - Let it go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar